inte går det fort inte

Här är det upp och ner hela tiden. Lite lägre toppar oc lite högre (säger man så) dalar. Tror ja. eller hoppas jag i alla fall. Det verkar så. Det går liksom att prata med dottern på ett annat sätt nu. Hon svänger fortfarande under dagen, det har inte ändrats och sover knappt på natten, det har inte heller ändrats. Efter varje höjning av dosen mecicin så sover hon bättre (långt ifrån bra dock) i 2-3 nätter. Sedan är det samma igen. Psykdoktorn säger att det beror INTE på tillvänjning som jag tror utan på att dosen inte är tillräckligt hög än. När vi kommer upp i den dos hon ska ha kommer det inte att gå tillbaka efter ett par nätter. Jag får väl tro på det då. Annars då, nja ingenting. Börjar bli galen över att bara sitta hemma och jobba nu. Träffar inte en människa utöver familjen. Det känns som att sitta i fängelse. Jag har sagt åt pappan att nästa vecka får han ta över för då tänker jag börja jobba. Lite rädd att jag lägger för mycket på honom så han speedar igång också men det får han hantera. Det är ju faktiskt hans barn också. Det värsta är att då måste han vara här. Han har ju ingenstans att bo just nu. Eller ja, han bor inte på gatan, han bor hos en tjej men det är inte hans hem. Han tog över sin pappas hus (får inte köpa nåt eget eftersom banken tog det förra) och skulle rusta. Hamnade i hupoman läge och slet ur allt i hela huhset. Badrum, kök, värmepanna, el, vatten osv. Det kostar ju lite att återställa det om man säger så, så det tar nog ett tag. JAg måste alltså varje gång jag vill sova eller ha lugn och ro lämna mitt hus och åka hem til mia föräldrar så att han kan vara här... pest! Men det är det enda sätt vi kan lösa detta på just nu så det får ju vara så. Har lyckats få en vagel i ögat också. Nu är jag inte bara blå/grön av sömnbrist runt ögonen. Jag är också uppsvälld och rinning i höger öga. Jippie! Usch vilket gnälligt tråkigt inlägg. Bäst att jag slutar nu....