jullov, julafton och annat

Kom på att jag inte skrivit på länge. JAg har börjat på mitt nya jobb och jag älskar det! Pappan har ställt upp och kommit hem till oss på mornarna för att få iväg dottern till skolan enligt hennes specialanpassade schema. Hon har själv valt att börja tidigare vissa dagar och att gå längre vissa dagar. Det är ju bra. Hon var med i skolans luciatåg, hon var så fin så tårarna bara rann på mig. Tänk om de som satt i kyrkan visste vilken prestation det var för henne att hon över huvud taget stod där. På lovet har vi försökt aktivera oss med längskidor och slalom samt kompisar. Vi åkte slalom på julaftonsförmiddagen och det var sååå underbart. Inget trökande och inga måsten. Underbart! Dottern fick ont i halsen för 3 dagar sedan, och idag snuvig. Enligt fass bör man kontakta läkare om man äter lamotrigin och får sådana symtom. Tvingade pappan att ringa BUP rådgivningen idag och fråga. De sa att det är ju förkylningstider och eftersom detta kommer nu, nästan 2 månader in i behandligen var det ingen fara och vi kunde fortsätta med lamotrigin som vanligt. Sköönt! Jag vet att jag är lite lätt hysterisk, men hatar verkligen mediciner och är livrädd för vad jag har läst om alla biverkningar. Ska höja lamotriginet snart, från 55 mg till 80 mg. De första lamotriginet vi fick utskrivet var 5 mgs tabletter eftersom hon skulle börja med 15 mg. De var sugtabletter som smakade gott. Nu när vi höjt har vi fått 25 mgs vanliga tabletter, men hon frågade sin psykdoktor om hon inte kunde få ha kvar en 5a eftersom de var goda. Därav den lite konstiga doseringen. Hon är fortfarande riktigt trött och seg på förmiddagarna trots att hon sover bättre än på länge, inte bra kanske men bättre. Har förstått att segheten på fm är en vanlig biverkning av seroquelen. Skulle vilja bli av med den medicinen nu, men vi får väl se vad psykdoktorn säger i januari när vi ska dit. Skulle vilja att hon började skolan som vanligt nu efter jullovet, men så seg och trött och halvborta som hon är på morgon och fm så är det nog en utopi. Funderar just nu på hur jag ska lösa det. Pappan jobbar och jag jobbar, så det blir väl jag som får ta vård av barn 2 timmar om dagen eller nåt. Undrans vad min nya arbetsgivare tycker om det. Har iof varit helt ärlig med dotterns sjukdom från början, men jag tror inte de har fattat vidden av den.. Nää, samla ihop sig och göra lite nytta kanske... Ha det bra så länge.