Min dotter har just inga tvångshandlingar utan mest tvångstankar (pure-o OCD) Mycket av dessa hör ihop med henne själv och hennes saker. Katastroftankar. Ingen får gå in i hennes rum. Vi kan inte tvätta hennes sängkläder, ingen får röra hennes saker om hon inte är 100% med på det som hon säger själv. Luggen måsta vara exakt platt och rätt. Kläderna på ett visst sätt osv....
Jag kan för det mesta respektera detta och undvika katastrofen men när hon börjar sprida ut sig i hela huset och hävda att ingen får flytta/röra då får jag nog. Det är oftast det som utlöser ångestattackerna som leder till KATASROF. Men hela familjen ska inte behöva anpassa sig till hennes tvång. Det går inte, hon kan inte kasta nåt utan försöker fylla huset med grejer. Och jag vägrar... KATASTROF!
Det är en tjej i skolan som hela tiden kommenterar dotterns sätt att be andra att inte röra hennes skor/jacka/pennor osv.. Hon säger hela tiden: "Men guud vad du hänger upp dig på småsaker hela tiden. Släpp det, det är ju bara en penna" Släppa det är just det sista dottern kan göra. Ju mer hon försöker ju värre blir det. Till sist kan hon bara tänka på att pennan är fel och då är hela dagen förstörd!
Jag har sagt till dottern att berätta om OCD för detta barn så kanske hon förstår. Dottern svarar: Det tänker jag inte göra, hon ska respektera mig ändå, inte för att jag har OCD utan min önskan att låta bli mina saker. Hon är inte dum, min dotter. Tyvärr så finns det människor som inte är lika smarta. Detta skapar väldigt mycket tvångstankar i skolan. Har pratat med läraren som från början sa att hon skulle hjälpa till men nu verkar ha glömt det... Hon tyckte bara att dottern skulle förklara sin diagnos för detta barn. SUCK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar