Det blev en sådär bra dag idag. Tvång och ångest över en handduk som inte var lika mjuk efter tvätt som före och därför inte kunde ligga i hennes rum längre.
Jag lyckades ha tålamod med detta och tillsammans hittade vi en annan plats åt denna handduk vilket gjorde att det blev lite lättare. Efter det låg hon på golvet och grät och sa att "jag vill inte vara såhär mamma". Det gjorde ont i hjärtat men jag kan inte göra nåt för att hjälpa dig min älskade unge! Jag kan bara erbjuda all kärlek jag har.
Känner mig otillräcklig, värdelös och helt slut som människa. Jag är så trött så trött. Jag kommer aldrig undan. Det är bara på jobbet jag kan få vara nån annan. Vill knappt åka hem. Dyngnet runt alla dagar i veckan året om är det jag, hon+sjukdomen och lillebror. Jag har dåligt samvete för honom också. För att vi aldrig kommer iväg på saker som vi sagt att vi ska göra (tvånget hindrar oss), för att han måste lyssna på alla bråk och all galenskap (när tvånget avbryts) och för att inte ha tillräckligt med energi kvar (jag får aldrig vara ifred!).
Det värsta är de hemska utbrotten när hon river sig på armarna tills det blöder och biter sig i händerna. JAg kan bara se på, försöker jag hindra och ingripa blir det bara värre. Men det är inte akut enligt BUP eftersom det inte är allvarliga skador.
Nu ska jag snart sova, hoppas på en lugn natt, jag beöver det nu.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar