Hur började det?

Min dotter har alltid så länge jag minns varit olik andra barn. En envis unge men en mycket bestämd uppfattning om hur saker skulle vara tyckte jag. Denna envishet har med åren utvecklat sig till egoism, självupptagenhet, att få som hon vill osv.
Jag har tyckt att hon förstör allt. Jag har inte fattat vad det handlar om utan skällt, anklagat, blivit arg och besviken. Jag har hanterat detta mycket dåligt på grund av att jag inte visste bättre. Min dotter har ocd, tvångstankar och tvångshandlingar som gör att hon MÅSTE eller inte kan göra vissa saker.
Allt jag gjort och sagt har gjort allt värre. Jag kan inte ta tillbaka det. Jag kan inte ändra på något. Jag kan bara göra om och göra rätt med den nya kunkap jag har fått.
Det gör ont i själen och hjärtat att se henne plåga sig själv med dessa handlingar och jag kan bara se på.
Det som gör det lättare nu är att jag kan separera henne från sjukdomen. Det är sjukdomen som gör att hon tvingas göra vissa saker och på ett visst sätt. Inte hon. Mitt älskade lilla barn.
Vi har fått en tid på BUP för att inleda en KBT behandling. Jag hoppas att det hjälper henne, jag vill att hon ska fungera. Hon vill själv fungera. Mne just nu går det inte. Ingenting funkar. Vi är en dysfunktionell lite familj. Men det är min familj och det SKA fungera!

Igår var en ganska bra dag, fram tills dess att jag avbröt henne med läxan för att klockan blivit för mycket. Hon hade börjat för sent helt enkelt. Jag sa att hon fick avbryta och fortsätta i morgon. Läxor är mycket tvång från början, och att avbryta är ännu värre. Hon fick ett utbrott. Skillnaden var att jag inte reagerade som jag brukar, jag blev inte arg tillbaka och det hjälpte lite. Jag lät henne vara arg och vara ifred. Det gjorde nästan fysiskt ont att inte gå in till henne, men det hjälpte. Utbrottet blev inte lika aggressivt och varade inte lika länge som det brukar. Hoppas det inte var en tillfällighet.
Hoppas att idag också blir en bra dag. Jag orkar inte med fler dåliga dagar nu. Det har varit alldeles för många sådana alldeles för länge. Hon kan inte ändra sig just nu, men jag kan och jag SKA!