Idag var det BUP dagen. Den vi väntat på. Jag hörde inatt att hon var uppe och stökade i sitt rum. Jag gissar att hon var nervös och inte kunde varva ner tillräckligt för att somna. Men så länge hon inte kommer till mig har jag lärt mig att jag inte kan gå in till henne på nätterna.
Märkte i morse att det inte var någon bra dag. Det märks direkt, allt blir fel från det att hon slagit upp ögonen. Vi åkte iväg till Uppsala, neuropsykiatriska kliniken var målet. Men eftersom jag inte hittade åkte vi tidigare än vad vi behövde. Färden dit gick bra, tack gode gud för Soptify och hörlurar! När vi kom fram en halvtimme tidigare började det dock bli lite krångligt. Vi hade parkerat under ett träd och löven hamnade på vindrutan. Det var tydligen väldigt obra. Vi gick in istället, en kvart tidigare. Det var inte heller bra, de hade bara hårda stolar i väntrummet. Det slutade med att hon låg på golvet och talade om för mig hur dum jag var. Det gör egentligen ingenting, men det är ibland svårt att inte börja fnissa för det ser rätt lustigt ut.
Besöket gick jättebra, mycket bättre än väntat. Vi ska gå en gång i veckan och om ungefär en månad ska de sätta in medicin. Efter shoppade vi en jacka. En dunjacka. När vi hade betalat lade sig expiditen på jackan för att få ur luften och kunna få ner den i påsen. Det var INTE bra. Vi fick gå och byta jacka. Expediten trodde nog vi var galna. Det är vi ju också, ibland... Såhär har hela dagen fortsatt, mormor som flyttat kassar och jag som bara är så dum och fattar ingenting om nånting och om jag hade haft tvång skulle hon inte tagit hänsyn till mig heller. SÅ DET SÅ.
Hon är egentligen väldigt smart. Jätteduktig i skolan och väldigt logiskt tänkande. Men när tvången kommer försvinner all logik. Det blir irrationellt och det är som att försöka resonera med en tvååring. Hon förstår själv att jag inte kan förstå och när vi pratar om det en annan dag när hon inte är trött eller nervös är det som att resonera med en vuxen om dessa problem. Men när tvånget kommer, vilket det ofta gör går det inte att prata med henne alls.
Efter den här dagen är jag helt slut, färdig, finns ingen energi kvar. All energi har gått åt till att uppbåda tillräckligt med tålamod och att låta bli att bli irriterad och arg. När hon till sist gick med på att gå och lägga sig innan halv 10 (vilken är prick den tid som hon bestämt är en bra tid att gå och lägga sig) sjönk jag ner på golvet i badrummet med tårarna rinnande. Min älskade fina underbara unge så jävla trött jag kan bli på dig ibland.
Men i morgon är det en ny dag. Kan bara hoppas att den blir bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar