Nu har det gått några bra dagar. Hoppas det fortsätter så ett tag.
Det har inte varit så mycket tvång och inget allvarligt. Det är skönt att få lite andrum. BUP dagen med stort D närmar sig. Jag är rädd att jag sätter lite för stort hopp till detta men jag har ingenting annat att hoppas på. Har läst att medicin i samverkan med KBT ska vara det bästa mot OCD så det är det jag hoppas på.
Vi ska börja träna idag tillsammans min dotter och jag, hoppas hoppas att det kommer att fungera. Jag fick frågan igår av henne: Mamma, tycker du inte om mig? Mitt svar: Jo mitt hjärta, jag älskar dig av hela mitt väsen.
Det är inte henne jag inte tycker om, det är den jävla sjukdomen. Ibland är det väldigt svårt att separera dem. Jag gör så gott jag kan med de små medel jag har.
Läste ett blogginlägg idag http://munderbar.wordpress.com/2012/08/18/den-mest-korkade-adhd-myten-man-kan-medicinera-bort-dalig-uppfostran/ om en artikel som var skriven av någon som tyckte att ADHD var något som hade med uppfostran att göra... Jag har mött sådana människor flera ggr. Som tycker in dotter är bortskämd och får som hon vill jämt. Kan förstå att det kan uppfattas så, men döm inte för hårt. Om jag inte ger efter så kan det sluta i katastrof och det är kanske inte alltid man vill det, i alla fall inte offentligt.
Har märkt att sömnen har en stor inverkan på OCD. Dagen efter de kvällar hon kommer i säng i tid och sover hela natten är jättebra, men om det blir sent och dålig sömn är det oftast katastrofvarning.
Håll tummarna för att detta håller i sig nu och för att BUP kan förändra vår värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar