Ännu mer beslutsam idag!!!

I dag är jag ännu mer beslutsam!!! Inte ett piller till. Aldrig, det måste gå att lösa med KBT och att lära sig att hantera oro/tvång/ångest. Så svåra problem har hon inte. Ännu en sömnlös natt för dotterns del. Melatoninet gör henne trött, väldigt trött, men hon somnar inte och de andra tabletterna Zolpidem gör ingen nytta heller. Meningslöst att ta dem då! I dag orkade hon inte gå till skolan efter så många sömnlösa nätter. Hon hade till och med somnat till en sväng i skolan igår. Nu får det faaan vara nog! Sovit dåligt i perioder har hon gjort i hela sitt liv, men då har det handlat om att hon haft svårt att somna och somnat sent. Nu kan hon inte somna alls och om hon skulle somna vaknar hon efter någon timme och kan inte somna om. 4 dagar på 25 mg SSRI medicin (Sertralin) har gjort mitt dotter till en zombie. Hoppas det blir bättre när medicinen är birta helt ur systemet. Den har en relativt lång halveringstid så jag har ränat ut att den ska vara borta på lördag. Den där jävla psyk läkaren vill att hon ska prova ett annat SSRI preparat, så kanske det blir bättre. Helt dum i huvet enligt mig. Vaddå kanske blir bättre, hon är ett barn, snart tonåring ingen jävla expriment docka! Ursäkta svordomarna, men jag blir bara riktigt förbannad. Såhär dålig har hon aldrig varit tidigare, apatisk av sömnbrist. Och jag med. JAg kan inte sova, inte äta, inte leva. Bara röka och dricka kaffe. Det låter väl sunt. Pratade med min pappa idag. Han påminde mig om min kusin som är 20 år äldre än jag och som jag inte har nån kontakt med alls. Han var med om en allvarlig bilolycka för många år sedan och låg i koma nästan ett år. Når han vaknade upp var han allt annat än sig själv. Någonting hade hänt i huvudet. Efter det har han åkt in och ut på psyk hela tiden och får den ena medicinen efter den andra utskriven mot depressioner, sömnproblem, höra röster osv. Nu är han bara ett darrander svettandes vrak. Ännu en STOR anledninig till att inte trycka i dottern mer medicin! Pratade också med en vän, jag sa till henne att det får vara nog nu. Jag måste ta mig ur detta och fortsätta leva. Dottern blir knappas bättre eller hjälpt av att jag blir ett rökandes kaffedrickande vrak. Jag måste ta mig ur detta med att må dåligt när hon gör det osv. Jag kan ju ändå inte göra nåt åt det och om jag bara sitter hemma och mår dåligt måste ju hon bli ännu sämre? Så idag ska jag tvinga i mig mat och sedan släpa ut min zombifierade dotter på en promenad. By the way, lillebror är mycket bättre i magen oc hfick till sin stora lycka gå till skolan idag :)