jaha det var det

Jag vet knappt var jag ska börja. Ssri,medicinen gjorde min dotter galen. Arg, irriterad, rasande, lättretlig, glad, sprallig, fnittrig, dominant osv. Allt 100 gånger per dag med svängningar man inte hann med i. Läkaren dom skrev ut medicinen har knappt gått att få tag i sedan dess. Varje gång jag fick tag i honom skrev han ut nya sömntabletter eftersom hon inte sover. Till slut fick jag nog och krävde att få en tid. Men han hade absolut inte tid att träffa oss. Då fick jag nog och skrev ett långt mail till verksamhetschefen, överläkaren och enhetschefen på avdelningen. Jag räknade upp alla fel som begåtts och krävde åtgärder. Ska posta det här nån dag. Det tog 10 minuter. Sedan hade jag ett svar, en tid hos en ny läkare samt löfte om åtgärder för den läkare vi träffat. Idag kom vi till bup och träffade den nya läkaren. En underbar människa som efter ett gäng frågor samt svaren från den förra utredningen lätt kunde ställa diagnos bipolär på min dotter. Vilken typ är omöjligt att säga men kommer att visa sig med tiden. En stor sten fhöll från mitt hjärta. Samtidigt dom den största sorg jag känt kom över mig. Ska hon behöva leva dom sin pappa? Men nej, han har varit obehandlad förutom de gånger han har blivit tvångsinlagd då det ska hon banne mig inte. Vi fick mediciner utskrivna men får inte ta dem förrän blodprov är tagna i morgon. Läkaren mätte, vägde, kollade blodtryck och lyssnade på hjärtat. Det är alltså så det ska gå till på riktigt. Jag kommer att berätta mer om vad som hänt dessa 2 veckor senare just nu är det för jobbigt. I morgon ska blodprov tas. Det kommer att utlösa helheter för att uttrycka sig milt. Ocd finns kvar och är värre än någonsin just nu. Dessutom har hon i alla utbrott gjort kaffevad av hela sitt rum... Men men det är ju bara saker....